Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är den grundläggande ramlagen som styr hur hälso- och sjukvård ska bedrivas i Sverige och anger vårdens mål och krav på kvalitet.

Definition & bakgrund

HSL (2017:30) är en ramlag som gäller för all hälso- och sjukvårdsverksamhet i Sverige.
Lagen ersatte den äldre HSL från 1982 och trädde i kraft den 1 april 2017.
HSL riktar sig primärt till landsting, regioner och kommuner som ansvarar för att bedriva hälso- och sjukvård.
Lagen kompletteras av patientlagen, patientsäkerhetslagen och ett flertal förordningar och föreskrifter.

Centrala principer i HSL

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vård ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet (HSL 3 kap. 1 §).
Den som har störst behov av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården (behovs-solidaritetsprincipen).
Vård ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet.

Skyldigheter och ansvar

Regionen ansvarar för att erbjuda god hälso- och sjukvård till dem som är bosatta inom regionen (HSL 8 kap. 1 §).

Kommunen ansvarar för hälso- och sjukvård i särskilda boendeformer för äldre och funktionsnedsatta (HSL 12 kap. 1 §), men inte för sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare — det ansvaret ligger kvar hos regionen.

Enligt HSL 5 kap. 1 § ska vården vara av god kvalitet med god hygienisk standard, tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patient och personal samt vara lätt tillgänglig.

Patienten ska erbjudas en fast vårdkontakt vid behov av samordning av vård.

God vård — sex kriterier

God vård ska vara kunskapsbaserad (bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet).
God vård ska vara säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid.
Dessa sex kriterier används av Socialstyrelsen och SKR som utgångspunkt för kvalitetsutveckling inom vården.
Sjuksköterskan bidrar till god vård genom att följa evidensbaserade riktlinjer och säkerhetsrutiner.

Att tänka på

HSL är en ramlag — de konkreta skyldigheterna preciseras i andra lagar (patientlagen, patientsäkerhetslagen) och i Socialstyrelsens föreskrifter.

Sjuksköterskan är skyldig att känna till de lagar och föreskrifter som reglerar den egna yrkesutövningen.

Behovs-solidaritetsprincipen innebär att sjuksköterskan inte ensam bestämmer prioriteringen — det är ett politiskt och organisatoriskt ansvar.

Begrepp

HSL: Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) — ramlag för all hälso- och sjukvårdsverksamhet i Sverige.
Behovs-solidaritetsprincipen: Den som har störst medicinskt behov ska ges företräde i vården.
God vård: Vård som är kunskapsbaserad, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid.
Fast vårdkontakt: Utsedd kontaktperson i vården för patient med behov av samordning av insatser.

Källor

Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) — Sveriges riksdag. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.
Nationella indikatorer för God vård — Socialstyrelsen. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.