Smärtlindring

Smärta är det vanligaste och mest fruktade symtomet i palliativ vård och kräver systematisk bedömning och multimodal behandling för att uppnå god lindring.

Bakgrund & mekanismer

  • Palliativ smärta är ofta komplex och kan bestå av nociceptiv, neuropatisk och genombrottssmärta parallellt.

Cancersmärta är vanligast men smärta förekommer också vid hjärtsvikt, KOL, neurologiska sjukdomar och andra livshotande tillstånd.

Total pain-begreppet (Cicely Saunders) belyser att smärta har fysiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner.

Genombrottssmärta (episodisk intensifiering) uppstår mot bakgrund av välkontrollerad basmärtbehandling och kräver snabbverkande rescue-dos.

Bedömning

  • Använd validerade smärtskattningsinstrument: NRS (0–10), VAS, Abbey Pain Scale (vid kognitiv svikt) eller PAINAD.

Karaktärisera smärtan: lokalisation, utstrålning, karaktär (brännande, molande, huggande), utlösande faktorer och lindring.

  • Bedöm smärtans påverkan på sömn, rörelse, aptit och sinnesstämning.
  • Utvärdera effekten av pågående smärtbehandling regelbundet — minst vid varje skift och efter dosjustering.

Behandling

Opioider är grundstenen vid måttlig till svår nociceptiv cancerrelaterad smärta; vid lindrig smärta inleds behandlingen ofta med lågriskläkemedel som paracetamol eller NSAID, och opioider läggs till vid otillräcklig effekt.

Startdos för opioidnaiva patienter under 70 år är vanligen depåmorfin 10 mg två gånger/dygn (äldre eller sköra patienter: 5 mg två gånger/dygn); regelbunden basbehandling ger jämnare plasmanivåer och förebygger smärttoppar bättre än vid behovsgivning.

Vid-behovsdosen (rescue-dosen) vid genombrottssmärta motsvarar ca en sjättedel av dygnsdosen som snabbverkande tablett; vid övergång från peroral till subkutan/parenteral morfin halveras dosen.

  • Adjuvanta läkemedel (t.ex. kortikosteroider, antiepileptika, antidepressiva) används vid specifika smärttyper.

Subkutan smärtpump (kontinuerlig infusion) är ett viktigt alternativ när patienten inte längre kan ta per oral medicinering.

Omvårdnad

  • Icke-farmakologiska åtgärder kompletterar läkemedelsbehandlingen: värme/kyla, lägesändringar, avslappning och närvaro.
  • Sjuksköterskan ansvarar för regelbunden smärtskattning, administrering av ordinerade läkemedel samt dokumentation.
  • Informera patient och närstående om smärtbehandlingens mål och att smärta inte behöver accepteras som oundviklig.

Förebygg opioidrelaterade biverkningar (illamående, förstoppning, sedering) proaktivt med exempelvis laxantia och antiemetika.

Larmtecken

  • Plötslig kraftig smärtökning — kan tyda på ny komplikation (fraktur, blödning, tarmobstruktion).
  • NRS 7–10 trots insatt behandling — kontakta läkare omgående för dosjustering.
  • Tecken på opioidöverdosering: djup sedering, andningsdepression (andningsfrekvens under 8/min), snarkande.

Referensvärden

Smärtskattning NRS
Mål: NRS ≤3 i vila [Verifiera mot lokala riktlinjer]
Andningsfrekvens
Normalvärde: 12–20/min; under 8/min vid opioidbehandling — larma

Läkemedelsgrupper

  • Opioider (morfin, oxykodon, hydromorfon, fentanyl) — grundpelare i palliativ smärtbehandling
  • NSAID / paracetamol — bas vid mild till måttlig smärta
  • Adjuvanta analgetika: kortikosteroider, antiepileptika (gabapentin, pregabalin), tricykliska antidepressiva
  • Bisfosfonater — vid benmetastaser

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Total pain
Smärtans fysiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner — myntad av Cicely Saunders.
Genombrottssmärta
Episodisk smärtintensifiering mot bakgrund av välkontrollerad basmärtbehandling; behandlas med snabbverkande rescue-dos, som motsvarar ca en sjättedel av dygnsdosen.
Rescue-dos
Extra behovsdos opioid vid genombrottssmärta, motsvarar normalt ca en sjättedel av dygnsdosen.
WHO:s smärttrappa
Trestegsstege för smärtbehandling: steg 1 icke-opioider, steg 2 svaga opioider, steg 3 starka opioider.

Källor

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.

Mer inom samma område