NKSE Coach

Illamående

Illamående och kräkningar är vanliga och påfrestande symtom i palliativ vård med ofta multifaktoriell genes som kräver riktad behandling.

Bakgrund & orsaker

Illamående kan orsakas av opioidbehandling (vanligaste orsaken i palliativ vård), hypercalcemi, tarmobstruktion, läkemedelsbiverk-ningar, CNS-metastaser eller ångest.

Kräkcentrum i hjärnstammen och kemoreceptortriggerzonen (CTZ) aktiveras av olika stimuli — orsaken avgör vilket antiemetikum som är effektivast.

  • Illamående vid opioidbehandling är vanligast under de första dagarna och minskar oftast med tid och dosjustering.

Tarmobstruktion (vanlig vid buktumörer) ger illamående med eller utan kräkningar och kräver specifik behandlingsstrategi.

Bedömning

  • Skatta illamående med NRS (0–10) eller ESAS och bedöm frekvens, utlösande faktorer och om kräkningar förekommer.

Identifiera sannolika orsaker: ny opioiddos, förstoppning, metabol rubbing (hypercalcemi), CNS-påverkan eller tarmpassageshinder.

  • Undersök kräkningens karaktär: mängd, färg, blodtillblandning, tidpunkt i förhållande till måltid.
  • Bedöm vätske- och nutritionsstatus samt munhälsa.

Behandling

Välj antiemetikum utifrån förmodad mekanism: haloperidol (t.ex. 1 mg subkutant vid behov) vid opioid- eller metabolrelaterat illamående, metoklopramid vid gastropares, ondansetron som förstahandsval vid cytostatikainducerat illamående.

Kortikosteroider (betametason, cirka 2–8 mg/dygn) används som antiemetika när annan behandling inte räcker till, bland annat vid hjärnmetastaser och tarmobstruktion.

  • Vid tarmobstruktion undviks prokinetika; målet är symtomlindring med antiemetika och vid behov subkutan pump.

Behandla bakomliggande orsak om det är förenligt med palliativ inriktning (t.ex. korrigera hypercalcemi, behandla förstoppning).

Omvårdnad

  • Servera små, frekventa måltider med låg fetthalt och undvik starka dofter.
  • Positionera patienten med höjd huvuddel för att minska aspirationsrisk.
  • Säkerställ god munvård och naubottensskölj — torrhet och beläggningar ökar illamående.
  • Informera om att antiemetika bör ges regelbundet och inte enbart vid behov för god effekt.

Larmtecken

  • Blodblandade kräkningar — kan indikera GI-blödning.
  • Kräkningar av fekal karaktär — tecken på tarmobstruktion på låg nivå; larma omgående.
  • Svår dehydrering med torra slemhinnor, oliguri och konfusion.

Läkemedelsgrupper

  • Dopaminantagonister: haloperidol (1 mg subkutant vid behov), metoklopramid — förstahand vid opioid- och metabolrelaterat illamående
  • 5-HT3-antagonister: ondansetron — förstahandsval vid cytostatikainducerat illamående
  • Kortikosteroider: betametason (cirka 2–8 mg/dygn) — antiemetisk och antiödemeffekt, t.ex. vid hjärnmetastaser
  • Antikolinergika / antihistaminer: vid rörelseorelaterat illamående eller tarmobstruktion

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Kemoreceptortriggerzonen (CTZ)
Hjärnstamsstruktur utanför blod-hjärnbarriären som aktiveras av toxiner, opioider och metabola störningar och triggar kräkreflex.
Gastropares
Försenad magsäckstömning — vanlig biverkning av opioider och vid diabetes.
Prokinetika
Läkemedel som ökar tarmrörelserna, t.ex. metoklopramid — kontraindicerat vid tarmobstruktion.

Källor

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.

Mer inom samma område