Döendet & de sista dygnen

Omvårdnaden i livets allra sista skede — de sista timmarna till dygnen — kräver intensiv symtomlindring, värdigt bemötande och stöd till närstående.

Tecken på nära förestående död

Patienten är sängbunden och sover det mesta av dygnet.
Cirkulationsförändringar: marmorering, cyanos i extremiteterna, kall och blekgrå hud.

Andningsförändringar: Cheyne-Stokes andning (oregelbunden andning med apnéperioder), rosslande andning (sekret i övre luftvägar).

Minskad urinproduktion och mörk, koncentrerad urin eller oliguri/anuri.
Minskad eller utebliven respons på tilltal och stimulering; munnen är öppen och sväljningsreflexen avtar.

Symtomlindring de sista dygnen

Basal smärtbehandling och övrig symtombehandling ges subkutant via pump eller injektion när patienten inte längre kan svälja.

Rosslande andning behandlas med lägesändring (sidläge) och subkutant glykopyrronium (t.ex. 1 ml à 0,2 mg/ml; effekten kvarstår högst 6 timmar) — inte sugning som är traumatisk.

Terminal oro och ångest behandlas med midazolam subkutant (t.ex. 2,5–5 mg, kan upprepas efter 20 minuter vid otillräcklig effekt); svår, terapiresistent oro kan kräva palliativ sedering.

Onödig behandling (dropp, sondnäring, antibiotika, blodtrycksmätning) avslutas om det inte är till nytta för patienten.

Omvårdnad

Munvård var 1–2 timme är avgörande — torrhet och beläggningar orsakar obehag även hos medvetandesänkt patient.
Regelbundna lägesändringar var 2–3 timme för att förebygga trycksår och underlätta andningen.
Ögonvård med fuktighetsdroppar vid ofullständigt ögonslut för att förhindra hornhinnetorka.
Skapa en lugn, värdig miljö: dämpad belysning, musik om patienten önskar, närstående välkomnas och stöds.
Hörseln anses vara det sista som försvinner — tala lugnt och bekräftande till patienten även om svar uteblir.

Omhändertagande efter dödsfall

Läkare konstaterar döden och dokumenterar i journalen.

Sjuksköterskan ansvarar för att informera närstående, ge dem tid med den döde och hantera praktiska uppgifter (mediciner, intyg).

Deceased care (omläggning, tvätt) genomförs i enlighet med patientens och de närståendes kulturella och religiösa önskemål.

Dokumentera och rapportera dödsfallet enligt lokala rutiner och anmäl till dödsbevis/kriminalvård om dödsorsaken är oklar.

Larmtecken

Terminal ångest och agitation som inte svarar på omvårdnadsåtgärder — kontakta läkare omgående för farmakologisk behandling.
Smärtskrik eller grimasering hos medvetandepåverkad patient — skatta smärtan med observationsskala (Abbey Pain Scale) och kontakta läkare.
Närstående i kris som behöver omedelbart stöd.

Läkemedelsgrupper

Opioider subkutant (morfin, oxykodon) — basanalgesi och dyspnébehandling
Midazolam subkutant (2,5–5 mg, kan upprepas efter 20 min) — vid terminal oro och ångest
Glykopyrronium subkutant (0,2 mg/ml, 1 ml; effekt högst 6 timmar) — för att minska sekretion och rosslande andning
Haloperidol subkutant — vid förvirring och terminal agitation

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Cheyne-Stokes andning: Oregelbundet andningsmönster med crescendo-decrescendo-cykel och apnéperioder; ses i livets slutskede och vid hjärnstamspåverkan.
Terminal oro: Uttalad psykomotorisk agitation i livets slutskede; multifaktoriell och kräver farmakologisk behandling.
Rosslande andning: Borrandes andningsljud orsakade av sekret i övre luftvägarna hos patient som inte längre kan hosta upp slem.
Glykopyrronium: Antikolinergikum som minskar sekretion i luftvägarna utan att passera blod-hjärnbarriären; förstahandspreparat vid rosslande andning, vanlig dos 1 ml (0,2 mg/ml) subkutant med effekt i högst 6 timmar.

Källor

När döden är nära — Nationellt vårdprogram för palliativ vård. Källan uppdaterad 2026-03-17. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.
Lindring av övriga symtom — Läkemedelsboken. Källan uppdaterad 2025-05-08. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.
Vård i livets slutskede — Läkemedelsboken. Källan uppdaterad 2025-05-08. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.