Divertikulit

Divertikulit innebär inflammation i divertiklar (utbuktningar i kolonväggen), oftast i sigmoidkolon. Tillståndet varierar från okomplicerad lokal inflammation till svåra komplikationer som abscess, fistel och perforation.

Anatomisk teckning av bukens organ med tjocktarm och S-formig tjocktarm. — Tjocktarmens och sigmoideums läge som orienteringsstöd när du studerar divertikulit.
Bildkälla
Teckning av Mariana Ruiz, Jmarchn, via Wikimedia Commons. Public domain. Källbildens engelska etikettlager borttaget. Bilden i övrigt oförändrad.

Bakgrund & mekanism

Divertiklos (förekomst av divertiklar) är mycket vanlig och ökar kraftigt med åldern — förekommer hos mer än hälften vid > 70 års ålder; av dem med divertiklar utvecklar en mindre andel (ca 4–7 %) divertikulit.

Inflammation uppstår när avföring eller bakterier fastnar i en divertikel, vilket leder till lokal infektion och inflammation.

Ogynnsam tarmflora, ökad intraluminalt tryck och nedsatt kolonmotorik bidrar till sjukdomsutvecklingen.
Komplicerad divertikulit: abscess, fistel (vanligast kolovesikal), stenos eller perforation med peritonit.

Hinchey-klassifikationen graderar komplikationsgrad (I–IV): I–II lokal peritonit (flegmon/abscess), III purulent peritonit efter abscessruptur, IV generell fekalperitonit.

Symtom & kliniska fynd

Smärta i vänster fossa (sigmoidkolon är vanligast) — ofta insidious debut och ihållande.
Feber, illamående och kräkningar; förändrade avföringsvanor (diarré eller förstoppning).
Lokal ömhet och muskelförsvar i vänster fossa vid palpation.
Blod i avföringen är ovanligt vid okomplicerad divertikulit — förekommer vid divertikulos-blödning.
Dysuri och pneumaturi (luft i urin) vid kolovesikal fistel.

Utredning & bedömning

CT buk med kontrast är gold standard: bekräftar diagnosen, stadier komplikationer och utesluter differentialdiagnoser.
Lab: LPK (leukocytos), CRP; urinanalys för att utesluta UVI och identifiera kolonblåsefistel.
Ultraljud buk kan användas som initialt kompletteringsalternativ, men CT är överlägset.
Koloskopi undviks i akutfasen (perforationsrisk) men rekommenderas 4–8 veckor efter utläkt skov.
Odlingar och blodkulturer vid misstänkt abscess eller sepsis.

Behandling

Okomplicerad divertikulit: ofta ambulant behandling med flytande kost, smärtlindring och eventuellt antibiotika.

Antibiotika vid feber och förhöjda inflammationsmarkörer täcker gramnegativa och anaerober (ciprofloxacin + metronidazol, amoxicillin-klavulansyra).

Abscess: perkutan drånage (ultraljuds- eller CT-styrt) är förstahandsbehandling av större abscesser; storleksgräns för dränage kontra enbart antibiotika varierar mellan riktlinjer [Verifiera mot lokala riktlinjer].

Kirurgi (Hartmanns operation eller primäranastomos) vid perforation, generell peritonit eller misslyckad konservativ behandling.

Elektiv kirurgi kan bli aktuell vid återkommande skov eller komplicerade former.

Omvårdnad

Flytande kost initialt; utöka successivt till lättsmält mat i takt med symtomförbättring.
Smärtskattning och analgetika — NSAID används försiktigt (risk för komplikationer vid perforation).
Övervaka tecken på försämring: stigande feber, ökad smärta, kräkningar.
Stötta patientens förståelse för fiberrik kost som sekundärprofylax mot återfall.
Informera om när patient ska återkomma (ökad smärta, feber, blödning).

Larmtecken

Plötslig svår buksmärta med diffus peritoneal retning — fri perforation med peritonit.
Hög feber och hypotension — septisk chock vid abscess eller peritonit.
Rektalt blod i stor mängd — divertikulos-blödning (inte typisk divertikulit).
Pneumaturi (luft i urinen) — kolovesikal fistel med infektionsrisk.

Referensvärden

LPK: Referens 4,0–10,0 × 10^9/L; leukocytos stöder diagnosen [Verifiera mot lokala referensintervall]
CRP: Förhöjt vid aktiv inflammation; högre värden förknippas generellt med mer komplicerad divertikulit [Verifiera mot lokala referensintervall — inget specifikt gränsvärde är etablerat för divertikulit]

Läkemedelsgrupper

Antibiotika (t.ex. trimetoprim-sulfametoxazol + metronidazol eller kinolon + metronidazol; imipenem/cilastatin vid svårare parenteral behandling) — vid komplicerad divertikulit; vid okomplicerad, opåverkad patient kan tillståndet ofta läka utan antibiotika
Analgetika (paracetamol; opioidanalgetika vid svår smärta; NSAID med försiktighet)
Bulkmedel och laxantia (sekundärprofylax vid utläkt sjukdom)

Doser anges inte — slå alltid upp aktuell ordination.

Begrepp

Divertikulos: Förekomst av divertiklar (mucosa-utbuktningar) i kolonväggen — asymtomatisk men kan kompliceras till divertikulit.
Hinchey-klassifikation: Graderingssystem (I–IV) för perforerad divertikulit: från flegmon/abscess till generell fekalperitonit.
Kolovesikal fistel: Onaturlig förbindelse mellan kolon och urinblåsan — komplikation av divertikulit; ger pneumaturi och rekurrenta UVI.
Hartmanns operation: Akut kolonresektion med kolostomi och tillsluten rektal stump — används vid perforerad divertikulit.

Källor

Kolondivertiklar och divertikulit — Läkemedelsboken. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.
Divertikulit — Internetmedicin. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.