Smittvägar (kontakt/droppe/luft)

Kunskap om smittvägar är grundläggande för att välja rätt skyddsåtgärder och förhindra smittspridning i vården — kontaktsmitta, droppsmitta och luftburen smitta kräver olika insatser.

Kontaktsmitta

Den vanligaste smittvägen i vården — sker via direktkontakt (hand-till-hand) eller indirekt via kontaminerade ytor, instrument och händer.

Typiska kontaktsmitta-agens: MRSA, VRE, Clostridioides difficile, norovirus, RS-virus, skabb.

Skyddsåtgärder: handddesinfektion (etanol mot de flesta agens, klorin vid norovirus/C. difficile), handskar och skyddsförkläde vid patientkontakt.

Regelbunden desinfektion av patientnära ytor och utrustning är avgörande.

Droppsmitta

Dropparna bildas vid hostning, nysning, tal och aerosolgenererande procedurer och smittspridningen sker vanligen inom cirka 1–2 meter från den smittsamme.

Typiska droppsmitta-agens: influensa, RS-virus, pertussis, meningokockinfektion.
Skyddsåtgärder: kirurgisk munskydd och visir vid nära patientkontakt, enkelrum eller kohortisering.
Droppsmitta kräver kortare kontakt än luftburen smitta för att smitta ska ske.

Luftburen smitta

Mycket små partiklar (aerosol och droppkärnor) kan sväva i luften länge och spridas över längre avstånd än vid droppsmitta.

Typiska luftburna agens: tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis), mässling, vattkoppor (VZV).
Skyddsåtgärder: patient i enkelrum med sluss/negativtryck, FFP3-andningsskydd för personal, dörren hålls stängd.

SARS-CoV-2 kan vid aerosolgenererande procedurer bete sig som luftburen smitta — kräver FFP2-skydd vid intubation, bronkoskopi m.m.

Övriga smittvägar

Blodburen smitta (HIV, hepatit B och C) sker via stick, skärskador och kontakt med blod/kroppsvätskor — skyddas mot med handskar, punktionssäkra kärl och vaccinering (hepatit B).

Fekal-oral smitta (norovirus, hepatit A, Salmonella, Giardia) sker via förorenat vatten, mat eller händer.
Vektorburen smitta (malaria via mygga, borrelia via fästingtick) är ovanlig i Sverige men viktig vid reseanamnes.
Droppsmitta och luftburen smitta kräver ibland en kombination av skyddsåtgärder beroende på det specifika agens.

Larmtecken

Patient med oförklarad feber och luftvägssymtom utan klarlagd diagnos — hantera som potentiellt luftburen smitta tills uteslutning.
Kluster av liknande infektioner på avdelning tyder på pågående smittspridning och kräver omedelbar vårdhygienisk utredning.

Begrepp

Droppsmitta: Smittspridning via vätskedroppar som bildas vid hostning och nysning och som vanligen sprids inom 1–2 meter från källan.
Luftburen smitta: Smittspridning via mycket små partiklar (aerosol och droppkärnor) som kan sväva i luften och spridas över längre avstånd än vid droppsmitta.
Kontaktsmitta: Smittspridning via direkt kontakt eller via kontaminerade händer och ytor.
Aerosolgenererande procedur: Medicinsk åtgärd (intubation, bronkoskopi, HFO) som producerar stora mängder aerosol och ökar risken för luftburen smittspridning.

Källor

Smittvägar — Vårdhandboken. Källan uppdaterad 2022-03-25. Källhänvisning kontrollerad 2026-08-22.

Utbildningsstöd ersätter inte aktuell ordination, lokala riktlinjer eller klinisk bedömning.